Jag utan smink.
(Har höjt kontrasten i bilden så det kanske ser ut som jag "slätat ut" hyn men det har jag inte).

Man skulle väl kunna säga att det är en konst att tycka om sig själv för den man är. Att stå ut med det man ser i spegeln varje dag.
Utsidan måste vara någonting som är väldigt viktigt för människor. Spegeln är ett av många exempel på vår utseendefixering. Media har också en stor roll i denna utseendecirkus. För att inte tala om en annan huvudroll, sminket, det jag inte förstår mig på är folk som plågar sin hy med tonvis av foundation varje dag, det är ju inte äns snyggt (tycker jag). Varför inte investera i en bra ansiktskräm istället? Och ta hand om sin hy istället för att plåga den.
Sedan tycker jag inte häller om folk som bara tittar och dömer utsidan först och bara går på det "Äh, hon/han är så ful så det är inte ens lönt att jag hälsar". Han/hon kanske är världens roligaste person, som är framme och trevlig.

Jag försöker att alltid säga till mig själv "Fy f*n vad jag är snygg!" För du ska veta hur mycket bättre man känner sig. OCH att alltid prata med folk innan jag "dömer dem".

Tänk på det.